Föreställningen Livsfarligt på allvar!

Föreställningen Livsfarligt på allvar! är livsfarlig. På allvar.

Två syskon har nyligen förlorat sina föräldrar och nu ska testamentet öppnas. Det urartar snabbt i en huvudlös härva av missförstånd och förvirring och innan vi vet ordet av befinner vi oss mitt i ett mordmysterium.

Ja, du läste rätt. Ett mordmysterium.

Klockan tickar, spänningen stiger. Vem är den skyldiga? Vad är egentligen sant? Vems tolkning ska vi tro på? Och vad krävs för att vi ska förstå varandra? Ingenting är vad det verkar vara, och snart – mycket snart – är det för sent att ångra sig…

Kära publik, håll i hatten och kom ihåg att andas, det är ju trots allt bara teater. Men livsfarlig sådan, på allvar!

 

Livsfarligt på allvar! - ett svårtolkat mordmysterium var en fartfylld mordmysteriekomedi i en akt. Med föreatällningen firade DuvTeatern sitt 25-årsjubileum.

Föreställningen skapades i samarbete mellan DuvTeatern, Konstuniversitetets Teaterhögskola och Svenska Teatern. Den spelades på Svenska Teaterns AMOS-scen i Helsingfors hösten 2024 och gästspelade på Wasa Teaters Stora scen i Vasa våren 2025. Föreställningen var ca 1,5h lång utan paus.

Processen

2023 inleddes processens workshopperiod med att DuvTeaterns ensemble jobbade fram föreställningens idé, story och koncept. Också det praktiska utforskandet av kreativ tillgänglighet inleddes under sex heldagsworkshops tillsammans med projektets tillgänglighetsexperter.

I början av 2024 samlades produktionens arbetsgrupp för första gången och under totalt ca 4 arbetsveckor, utspridda från februari till maj, skapades material för föreställningens manus genom improvisation och gemensamt skrivande. Manuset sammanställdes därefter av föreställningens dramaturger. Under våren 2024 arrangerades också ytterligare tre workshopdagar för utforskande av kreativ tillgänglighet utifrån de medverkande designernas perspektiv.

Den åtta veckor långa repetitionsperioden inleddes i augusti 2024 inför premiären den 10 oktober.

Kreativ tillgänglighet

Föreställningen undersökte tre olika former av kreativ tillgänglighet. Tillsammans med arbetsgruppen, tillgänglighetsexperter och samarbetspartners utforskades hur (finskt och finlandssvenskt) teckenspråk, syntolkning och lättillgänglig kommunikation kan bakas in i det sceniska uttrycket. Målet var att försöka möjliggöra för en döv/teckenspråkig publik, en blind publik och en publik med kognitiva eller språkliga utmaningar att kunna ta del av föreställningen tillsammans med övrig publik, utan tolkar eller andra mellanhänder.

Föreställningens kreativa tillgänglighet utvecklades inom ramen för DuvTeaterns scenkonstnärliga utvecklingsprojekt TIKSI.

Medverkande

På scenen:
Vega Adsten (TeaK), Silva Belghiti, Josef Donner (TeaK), Krister Ekebom, Roy Eriksson, Marina Haglund, Yvonne Heins, Ellen Hoang, Karolina Karanen, Ida-Lotta Knuuttila, Niko Nordström (TeaK), Bella Paasimäki (TeaK), Tanya Palmgren, Sara Sandén, Elias Simons, Willjam Tigerstedt (TeaK). I gästspelet på Wasa Teater medverkade även Sonia Haga och Christoffer Strandberg.

Idé och koncept: DuvTeatern
Text: Arbetsgruppen
Regi och dramaturgi: Mikaela Hasán
Konstnärlig assistent: Sanna Huldén
Föreställningsdramaturg: Nina-Maria Häggblom
Scenografi, video- och ljusplanering: Milla Martikainen
Scenografi- och videoassistent: Tiina Pietiläinen (Teak*)
Kostymplanering: Meri Craig (Aalto ARTS**)
Hår- och maskplanering: Maria Karhu
Ljudplanering och nyskriven musik: Kristian Ekholm
Ljusplanering: Tom Laurmaa
Inspicient och scenmästare: Christoffer Österlund
Rekvisitör: Anne Mustarastas
Mentor i kostymndesign: Maria Rosenqvist
Dramapedagog: Noona Leppinen
Repetitionsimprovisatör: Christoffer Strandberg
Rep-, scen- och backstageassistenter: Sara Sandén, Sara Haapalahti, Iiris Autio, Linnea Sundblom
Tillgänglighetskonsulter: Riikka Hänninen, Silva Belghiti, Ellen Hoang, Ragnar Bengtström
Producenter: Marie “Mojo” Finne, Annina Blom (DuvTeatern), Maria Kaihovirta (TeaK), Taru Kirves (Svenska Teatern)
Övrig produktion, planering och samarbete: Sara Sandén, Sanna Huldén, Mikaela Hasán (DuvTeatern), Aune Kallinen, Ann-Charlotte Karlsson, Tanja Ajaste, Heli Konka, Kati Autere, Maria-Johanna ”Joze” Peura, Anna Rouhu (TeaK), Joachim Thibblin, Maria Lundström, Kristofer Möller, Andreas Lönnquist, Anton Lindblom, Emma Mether, Janne Renvall, Elli Mäkilä, Ellen Ödahl-Grönroos, David Lindström, Chribbe Aarnio (Svenska Teatern)
Forskare: Riikka Papunen (TIKSI-projektet)
Svenska Teaterns personal

*Konstuniversitetets Teaterhögskola, utbildningsprogrammet för design i scenkonst 

**Aalto-universitetet, utbildningsprogrammet i kostymdesign

Mottagande

Publik

Livsfarligt på allvar! sågs av ca 2200 personer, föreställningen hade en beläggning på 90% under sin ordinarie spelperiod på Svenska Teatern hösten 2024.

Den döva/teckenspråkiga publiken nåddes väl och hittade till föreställningen sgs varje kväll, ofta i större grupper.
Dessvärre besöktes föreställningen endast av en dryg handfull blind publik.

Media

Föreställningen recenserades i svenskspråkig media. Nedan några plock ur recensionerna.

Mats Liljeroos, Borgåbladet:​
”Film noir-vibbarna var lika påtagliga som tobaksröken, som hängde tung över de med effektivt stämningsskapande tidsmarkörer försedda scenerierna. Detektiverna i firman Lösa fall bar naturligtvis trenchcoat och fedorahatt och den obönhörligt framtickande sekundvisaren på den i scenografin stiligt integrerade klockan stod för nedräkningen i den ruggiga finalen, som givetvis bjöd på en rejäl twist. /.../ Det som framförallt slog mig är hur otroligt roligt arbetsgruppen under ledning av Mikaela Hasán och Sanna Huldén måtte ha haft under framvaskandet av texten, som på ett festligt och kreativt sätt ringade in och parafraserade genrens centrala klichéer. /.../ Den av Kristian Ekholm smart sammanställda musiken, som på ett träffsäkert sätt blinkade med ögat åt New Hollywoods jazziga 60-talspartitur signerade herrar som Henry Mancini och Lalo Schifrin, satte den avgörande guldkanten på en sanslöst underhållande helhet, som samtidigt stämde till nog så behövlig eftertanke.”

Topi Lappalainen, Arbetarbladet:
“Som genre lämpar sig fars alldeles utmärkt när man skapar en föreställning som ska vara så inkluderande som möjligt. Teaterföreställningen utstrålar värme och glädje och med tanke på hur mångsidigt tillgängligheten beaktas, är det järnhård professionalitet som står bakom. /.../ Att utveckla tillgängligheten så långt det går är en kulturpolitiskt berömvärd målsättning och det är ett nöje att se att man kan göra världen bättre med teaterns medel. Det går att kombinera att sträva efter tillgänglighetens ideal och erbjuda publiken välfungerande underhållning. Det hela ser lättsamt ut och fungerar som en eskapistisk fars. När man tänker djupare på det, är det som verkställs på scenen dessutom ett produkt av visionär idealism. Man kan se det framför allt som frukten av DuvTeaterns kvartssekel av arbete för en mer tillgänglig teater och för det är det bara att gratulera.”

Pontus Kyander, Yle:
“Två syskon (spelade av Karolina Karanen och Vega Adsten) ska dela på föräldrarnas dödsbo, men syskonrivaliteten tar överhanden och allt lutar mot ond bråd död och en tävling mot klockan. Men det är klart, när både lönnmördare och detektiver tävlar i klantighet, då är utgången ändå ganska öppen. /.../ Föreställningens största förtjänst är den mänskliga värmen och dess strävan att ge alla en plats på scen, trots de motstånd och utmaningar som ligger i skådespelarnas funktionsvariationer. /.../ Ett samhälle där marginaliseringen sker på så många plan – och kulturen är inget undantag – behöver också platser, fysiska rum, synlighet, resurser och sammanhang som är toleranta och tillåtande, öppna och välkomnande för alla.”

Barbro Enckell-Grimm, Hufvudstadsbladet:
”Det intressanta är motivet och förvecklingarna, inte lösningen på gåtan. Upptakten är ett äldre pars (Niko Nordström och Elias Simons) sista tid i livet och efterspelet efter deras död. Här finns alla ingredienser med släktsammankomst, sorg, en klumpig präst, ymnig kvarlåtenskap, syskonavund och arvstvist. Som i en klassisk fars. /.../ Tempot på scen hänger på hur paren fungerar tillsammans. Silva Belghiti och Bella Paasimäki som båda har många centrala biroller är riktiga mästare. De är smidiga och tar ledningen på ett bra sätt samtidigt som de håller sig lämpligt i bakgrunden. Centrala biroller låter som en självmotsägelse, men är det inte i den här pjäsen."